Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När granarna tändas. Med 10 teckningar av Gisela Trapp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stående framför Elsa. Han såg ut som en stor,
mager hund och var stygg att se. Man kunde
räkna revbenen under hans strida hår, och
hans långa blodröda tunga hängde ut på ena
sidan av gapet.
Han flåsade, som om han skulle ha ont i
bröstet, och såg på Elsa med ett par elaka,
smala ögon, och så sade han med hes förkyld
röst:
— Tös! Var är räven?
— Hur kan jag veta det? svarade Elsa.
Långt nere i snön, tänker jag. Han vill väl
inte bli slukad av dig.
Vargen blev stående en stund och
flåsade, medan han storstirrade på Elsa, och så
hostade han och sade:
— Prat! Räven vet nog, den skälmen, att
jag inte får röra honom i natt. Fastän
tarmarna skrika på mig, så är det fasta. Men
själv är jag inte säker, för Nalle har sett mig,
och om han än inte äter upp mig, så händer
det, att han är i sitt morska humör och vill
ställa till slagsmål, och då är jag förlorad.
Hör du? Hör du, hur han brummar mellan
träden?
— Spring du! sade Elsa. Spring du, allt
vad tygen hålla! Så skall jag nog tala så länge
vid Nalle, att du hinner komma undan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
