Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen, som fick vänner på vägen. Med 6 teckningar av Louis Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borgmästaren själv, och han satte därpå
stadens stora sigill, vari man såg en sädeskärve
med ett svärd igenom. Det värsta var att få
någon till att gå med brevet, ty det kunde var
och en förstå, att den, som bragte herrn på
Falkensten ett sådant bud, skulle icke komma
levande ned igen.
Var och en, som man föreslog det, hade
nu så många invändningar. En hade inga
kläder, en annan hade ont i benen, en kunde
rakt inte vara från hemmet, och en annan
kunde omöjligt hitta vägen dit upp; nej, det
var många svårigheter, när det gällde att gå
med det brevet.
Men så sade en: Vi kunna ju skicka
lille Frans Josef. Och genast gåvo de sig
alla till att ropa: Ja, det blir utmärkt! Frans
Josef kan gå med brevet.
Frans Josef var en liten fattig gosse, som
för det mesta blott kallades »Lillefrans». Han
hade varken far eller mor eller syster eller bror
utan hade blivit uppfostrad bland de fattiga
barnen i klosterskolan. Nu var han väl en tolv
tretton år och skulle försörja sig själv, och som han
kunde litet av varje, använde man honom till
hjälp här och där och överallt. Han var med
om att gräva i vingården och langa sten och
kalk, när ett hus skulle byggas, han sprang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
