Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen, som fick vänner på vägen. Med 6 teckningar av Louis Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med bud och brev ut på landet, och han var
karl till att köra de ystraste hästar, om man
ingen annan kusk kunde få; han blev satt till
att se efter dibarnen, då mödrarna voro ute
på arbete, och han kunde både karda ull och
rensa humle; han var med om att sjunga på
begravningar och spela på bröllop — ja, det
var nästan ingenting, vartill man inte
använde Lillefrans av brist på bättre. Han var
rask på foten och lätt på handen, trogen som
guld och tyst som ett igenlåst skrin, så att
alla tyckte om honom och gåvo honom fullt
upp att göra.
Nu kom själva borgmästaren till Frans
Josef och sade honom, att hela staden hade
anförtrott honom ett mycket viktigt ärende:
han skulle gå upp till Falkensten med ett brev
till riddar Rynkebryn. Vad som stod i brevet,
talade borgmästaren ej om, ty då hade
Lillefrans nog förstått, att det gällde hans liv.
Det förstodo ju de andra mycket väl, men
de tänkte som så: Frans Josef är en liten
fattig gosse utan far eller mor, och skulle han
också bli borta med det samma, så – – –
Det är ju bättre, att han försvinner än vi
andra, som ha hustru och barn, och det finns
ju för resten så fullt med små fattiga gossar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
