Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen, som fick vänner på vägen. Med 6 teckningar av Louis Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
runda, svarta ögon, såg honom, innan han
hade lyft kolven, och var med ett par långa
språng uppe på en av de högsta grenarna i
trädet.
— Vad vill du mig? frågade han förskräckt
och stack fram sitt lilla huvud. Vad är det
egentligen du vill mig? Och han klamrade
sig fast vid grenen med sina små klor.
– Å, jag ville bara ha din svans, sade Frans.
Den kunde jag få en präktig skinnkrage av,
när höststormarna vina ner från bergstopparna.
– Jag vill mycket hellre behålla min svans
själv, sade ekorren och satte svansen högt i
vädret. Ser du, jag är född med min svans,
och därför är den min, men om du slår ihjäl
mig för att ta den ifrån mig, är du en tjuv,
en riktig svanstjuv!
— Låt bli att säga fula ord, sade Frans
och lyfte kolven. Kan jag bara träffa dig, så
är svansen min.
— Nej, låt bli, låt bli! skrek ekorren och
flög omkring på grenarna. Det är fult och
styggt och nedrigt av dig. Jag tycker icke om
att bli krossad av en bösskolv. Det är styggt
av dig, styggt, styggt! Det är verkligen
obehagligt att bli avbruten mitt i sin frukost
för att bli ihjälslagen. Skulle du tycka om det,
lille Frans?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
