Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen, som fick vänner på vägen. Med 6 teckningar av Louis Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att gå vidare, men i det samma fick han
sikte på en duva, som kom flygande.
Det var en vacker duva med blåskiftande
vingar och ett litet runt huvud. Hon måtte
också ha varit törstig, ty hon flög rakt ner
över det brusande vattnet och böjde sig
däröver för att dricka.
— Det var en vacker fågel, tänkte lille
Frans och tog sakta sin bössa från axeln.
Den skall jag nog träffa.
Han lade redan bössan till kinden och
siktade, då duvan lyfte sitt huvud från källan
och slog med vingarna.
— Varför vill du skjuta mig, lille Frans?
frågade hon. Du har släckt din törst, och jag
har släckt min; källan har varit god mot oss
bägge, varför vill du nu vara ond mot mig?
— Du har sådana vackra vingar, sade
Frans. Det skulle se bra ut, om jag spände
ut dig på en laddörr.
— Det ser mycket vackrare ut, då jag
svävar upp mot solljuset, sade duvan. Du har
en svår väg att vandra, lille Frans, låt du
mig flyga min väg! Här i ensamheten skall
man inte göra varandra något ont.
Duvan såg så mild ut och talade med så
vänlig röst, att Frans kände sig riktigt
skamsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
