Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen, som fick vänner på vägen. Med 6 teckningar av Louis Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mörk massa av åskmoln. Åskan dundrade
överallt mellan bergen, och de gröna alpängarna
lyste som ädelstenar mot den blåsvarta luften.
Allting hade blivit så underbart stilla, icke en
fågel sjöng, icke en insekt surrade. Frans gick
med släpande steg, och duvan svävade ljudlöst
som en vit prick upp mot den mörka himmeln.
Men vad var det, som stod högt där uppe på
en klippspets? Det var en liten stenbock, som
stod med alla fyra benen samlade på en punkt,
på en spetsig sten, och såg sig omkring.
– Hurra, dig träffar jag! ropade lille Frans
och spände hanen på sin bössa, men
stenbocken var med ett par långa språng högre
uppe i berget.
— Det hjälper inte, ropade lille Frans och
sprang uppför klipporna. Du skall se, jag är
en duktig skytt, och något byte skall jag väl
ha med mig från berget.
— Varför vill du döda mig? ropade
stenbocken och sprang längre bort. Vad ont har
har jag egentligen gjort dig? Generar det dig,
att jag står här uppe och ser på utsikten?
— Nej, men du har sådana vackra horn;
dem vill jag gärna sätta över min dörr till
bevis på, att jag har varit din överman.
— Det är en lätt sak för dig, svarade
stenbocken. Du har en bössa, och jag har ingen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
