Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen, som fick vänner på vägen. Med 6 teckningar av Louis Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad vill du? frågade mannen. Hans
röst ljöd som en björns. Vad har du att säga
till herrn på Falkensten?
— Det skall jag säga riddar Rynkebryn
själv, svarade Frans. Budet är till honom och
icke till dig.
— Nej, hör på den sparvungen, som vågar
sig in i falkens bo! sade kämpen, men han
öppnade dock dörren så mycket, att Frans
nätt och jämnt kunde slippa in.
Men just som Frans vände sig i dörren,
fick han sikte på stenbocken, som stod tätt
invid avgrunden på en sten och sträckte fram
huvudet.
— Ja, här är jag, ropade han, jag står på
vakt vid muren, så att du vet, var du har mig.
I det samma slog den tunga järndörren
igen efter Frans, och nu stod han inne på
Falkensten.
Hans steg genljödo så underligt ihåligt på
den trånga borggården, och det var så mörkt
och källaraktigt i den stora vindeltrappan, som
inne i slottet förde upp till riddarsalen. Lille
Frans kände sitt hjärta slå som en hammare,
då kämpen öppnade dörren till riddarsalen och
lät honom slippa in.
Vid ändan av ett långt ekbord satt riddar
Rynkebryn och drack vin med alla sina män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
