Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen, som fick vänner på vägen. Med 6 teckningar av Louis Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gränslös med väldiga åskmoln som berg över de
andra bergen. Frans glömde alldeles, var han
var, då han såg all denna härlighet; men han
väcktes ur sina drömmar av ett rytande från
Rynkebryn.
— Jaså, det är ett sådant bud, du bringar
mig! skrek han och slog näven i bordet, så
att alla vinbägarna välte och vinet strömmade
ut över duken som blod. Hur vågar du föra
ett sådant brev till herrn på Falkensten?
— Hur kan jag veta, vad som står i brevet?
sade Frans. Han darrade som ett asplöv.
Jag brukar inte läsa de brev, som man
skickar mig med.
— Jaså, du gör inte det? vrålade Rynkebryn.
Han hade först blivit röd som vinet,
han drack; nu var han lika vit som duken.
Det hade annars varit bra för dig, om du hade
tittat litet i detta brev; då tror jag, att du
hade vänt om på vägen. Här uppsäga de
förrädarna mig tro och lydnad — han riste brevet,
så att det frasade — och den, som går förrädares
ärende, är själv en förrädare och skall
döden dö. Begriper du det, du lilla eländiga
kryp?
Frans ville försöka att tala, men han kunde
icke få ett ord över sina läppar; han frös och
skakade, som om han hade feber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
