Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen, som fick vänner på vägen. Med 6 teckningar av Louis Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ekorren visst haft, då han hotade honom med
sin bösskolv.
— Så kunde jag ju också spänna ut dig
på slottsmuren, som man spänner ut en skjuten
fågel. Där kunde du hänga till skräck
och varnagel, tills du föll i bitar, mumlade
Rynkebryn och strök sig över skägget.
Det svartnade för Frans ögon.
— Å, tänkte han med fasa, det var just så,
jag hotade duvan, den lilla oskyldiga fågeln!
— Eller också kunde jag halshugga dig,
vrålade Rynkebryn och rusade emot Lillefrans
med knutna händer. Då skulle jag sätta ditt
huvud överst på tornet, varifrån man har en
sådan härlig utsikt. Det skulle vara namnam
för dig! Och alla riddarna skrattade, så att
de måste hålla sig för magen.
Men lille Frans skrattade icke. Han stod
och tänkte på, huru han hade hotat stenbocken
med att ta hans liv och sätta hans horn
på sin vägg. Gudskelov, att jag lät honom
springa! tänkte han, men i det samma kastade
Rynkebryns män sig över honom, bundo hans
händer på ryggen med starka rep och förde
honom ner i slottsfängelset.
Det var ett mörkt och fuktigt hål; endast
på ett ställe högt uppe i de tjocka murarna
var det en liten öppning med starka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
