Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen, som fick vänner på vägen. Med 6 teckningar av Louis Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu visste man icke allt vad gott man ville
göra lille Frans. Han skulle bli borgmästare,
och det skulle hållas ett stort gille för honom
på rådstusalen. Men Frans betackade sig;
han hade inte den allra minsta lust att bli
borgmästare, och han hade ej heller någon
vidare lust all sitta och dricka och sjunga med
alla dem, som nyligen hade skickat ut honom
för att möta döden utan att bry sig det minsta
om, huru det skulle gå för honom. Han bad
därför blott om att få, vad han behövde, för att
göra ett gästabud för sina allra närmaste
vänner. Ja, allt skulle han få, bara han ville
säga, vad han önskade. Jo, han ville ha sin
ena västficka full med ärter och den andra
full med små sniglar, och så ville han ha sin
ena byxficka full med nötter och den andra
full med salt, och så ville han ha ett stort
vetebröd och en flaska vin och en handfull
fikon.
Det var då besynnerliga önskningar, tyckte
man, men han fick, vad han ville ha, och så
gick han upp på berget. Där satt han under
kastanjeträden och såg ut över dalen samt hörde
pukor och trumpeter från festen på rådstun,
där nu alla stadsborna sutto och drucko och
hurrade för sin gamle borgmästare.
Lille Frans hade slagit sig ned vid en källa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
