Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Systrarna. Med 7 teckningar av E. Nehrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fram på kvällen mötte de så en varg. Den
såg så hålögd och tom ut och blev stående
framför de små flickorna och slickade sig om
munnen.
— Jag kunde ha god lust att äta upp en
av er, sade den och grinade med sin breda
vargmun. Jag har inte så mycket som en bit
bark i magen.
— Men vi följas alltid åt, sade Anna. Och
vill du äta oss, så får du äta oss båda två.
— Det var ledsamt, sade vargen och
sneglade på flickorna. Mera än en kan jag icke
åtaga mig, och så lomade den av.
Nu hade det blivit natt i skogen. Lilla
Elisabet grät och sade, att hon inte orkade
gå längre. Så kommo de till en ihålig ek.
— Har du plats för oss båda två? frågade
Anna och tittade in.
— Försök, sade eken. Här är hjärterum,
och så är här väl också husrum.
Så kröpo båda flickorna in i den ihåliga
stammen som två nötkärnor i samma skal,
och där sovo de sött, till dess morgonen kom.
Då det åter blev dag, vandrade de vidare
med gott mod, ty nu var det åter ljust och
glatt i skogen.
Bäst det var, kom den allra finaste vagn
farande. Den var förspänd med fyra hästar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
