Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Systrarna. Med 7 teckningar av E. Nehrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
passade väl på, att icke djuren sprungo för
långt ned på åsen. Hon gav dem vatten och
salt och mjölkade dem om kvällarna, och blev
det kallt om nätterna, bredde hon yllekappor
över de spädaste lammen. Men när mörkret
kom, tände hon upp eld, att inte vilddjuren
skulle komma nära.
Från åsen kunde man se vitt ut över
landet, och fjärran mellan de höga bergen såg
man ett slott, som stack tornen upp emot
luften. Om kvällarna tändes ljus i slottet, som
lyste långt borta som en stjärna. När då
Anna satt i mörkret i det daggvåta gräset
mellan alla sina djur, som sovo kring henne, så
såg hon alltid bort emot den där stjärnan, och
så tänkte hon:
— Jag undrar, vem som bor där långt
borta i slottet? Jag undrar, om de nu dansa
däruppe?
Och så sved det så underligt i hennes
hjärta. Men slottet tillhörde hertigen, och där
bodde Elisabet. Hon var nu en stor flicka på
tolv år, som ofta fick lov att vara med om de
andra unga fröknarnas nöjen. På slottet gick det
lustigt till; där var det alltid fullt av folk, som
gick och kom, hundskall och hästtramp på
gården, herrar och damer, som redo på jakt
med falkar på handen och tjänare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
