Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Systrarna. Med 7 teckningar av E. Nehrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väpnare i följe. De stora salarna återljödo från
morgon till kväll av skratt och sång och
muntert tal. Här var aldrig tyst. Men om
kvällarna dansade man vid fackelsken i
riddarsalen. Lilla Elisabet fick också ibland lov att
dansa med. Men när det då blev allt för
varmt och bullersamt i salen, gick hon ut för
att svalka sig på svalgången och se genom
natten fjärran ut över landet. När hon då
långt borta såg elden, som Anna hade tänt
mot vilddjuren, tindra som en stjärna, så
tänkte hon:
— Jag undrar, vem som har tänt den där
elden på höjderna? Jag undrar, om någon
ligger på jorden därute i natten.
Och så gick hon åter in och dansade.
Elisabet levde mest inomhus i slottets stora
salar, där det doftade ryssläder och rökelse
och halvbrunna vaxljus. Hon fick bara gå
ut, när solen sken, och då gick hon mest att
spela boll i rosenträdgården inom slottsmuren,
eller satt hon och sydde under de stora
lindarna på borggården. Hennes hy hade blivit
ljus och genomskinlig som alabaster med fina
blå ådror. Hennes händer voro smala och
vita som liljeblad, och hennes gyllene hår
hängde som en kappa över hennes smärta
kropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
