Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Systrarna. Med 7 teckningar av E. Nehrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna hade blivit brun av solen. Hennes
händer voro grova och valkiga av arbete; hon
var bredskuldrad och lång till växten för
sina år.
Uppe på höjden, där hon levde, var hon
ute i alla slags väder. Där strålade solen i
sommarens fulla hetta, där rasade stormarna,
som drogo fram över det öppna landet, och
när regnet kom, såg det ut, som om alla
luftens moln skulle tömma sig över henne.
Härifrån såg hon hela himmeln med
soluppgången fjärran över havet och solnedgången
över bergen. Om natten hade hon alla
himmelns miljoner stjärnor över sig, och när
hösten kom, lyste månskenet vitt, och hon
följde med ögonen de långa stjärnskotten tvärs
över himmeln.
Hon hade just ingen att tala med, ty var
och en av herdarna hade sin egen del av
hjorden att sköta, och de kommo gärna i gräl,
när de om kvällarna möttes vid brunnen, så
Anna höll sig tyst för att få vara i fred. Hon
talade nog i början till sina får och getter,
men de gamla vädurarna svarade bara »bu»,
och alla fåren sade »bä», och de små
lammen sade. »mä», och det kunde hon snart
utantill. Så satt hon och teg i ensamheten
och såg på himmelns tecken och jordens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
