Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tro vad ni vill! Med 6 teckningar av Jenny Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och till den ena bergskedjan ovanför den
andra. Allra längst bort lyste luften som silver.
Där var nog världens ände.
Där uppe bodde björnjägaren i sin hydda
med sin dotter Rita. Jägaren hade så yvigt
hår och skägg, att han själv nästan såg ut
som en björn, men han hade så goda ögon,
och när han skrattade, lyste hans vita tänder
som snö i munnen på honom.
Hans dotter Rita var bara sjutton år. Hon
var smärt som ett lärkträd, solbränd och
vacker och lätt på foten som en stenget. När
hon sprang över de gröna alpängarna med
en blomsterkrans kring sitt utslagna hår, tyckte
Kristoffer, att han aldrig i sitt liv hade sett
något så underbart vackert.
Björnjägaren frågade Kristoffer, varifrån
han kom.
—Jag har varit i tjänst på Mörkadal,
svarade han, men stället hågade mig inte. Där
var mörkt och otäckt, och jag kvävdes i
luften där nere.
— Ja, då har du nu vunnit det rätta, sade
björnjägaren. Här andas man himmelns
renaste luft. Här springa alla de vita
källorna ut ur bergets hjärta, och ingen äng nere
i dalarna har så lysande blommor som
alpängarna. Här kan man leva, tills man blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
