Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den minsta. Med 10 teckningar av John Bauer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belöning, de kunde få, var att få gå omkring
på golvet och bära henne.
Och den minsta smålog mot alla, och alla
smålogo mot henne igen; men ingen såg dock
så milt på henne som kungen. Han ville
helst vara ensam med henne, ty han ville
inte, att de andra skulle märka, huru
förskräckligt mycket han tyckte om henne.
— Ut med er vargungar och rövarepack!
skrek han till pojkarna med tordönsröst, och
så tog han den lilla flickan i knät och talade
till henne med en röst, som han gjorde mjuk
som en bofinks kvitter:
— Hjärtegryn, sockersnut, lilla allra käraste
Guds ängel! Ja, lugga mig i skägget, du! Klös
mig på händerna! Det var rätt. Slå kronan
av mig! Gör allt vad du vill med din gamla
fula, skalliga pappa! Jag kunde äta upp dig
livslevande, du lilla hjärtekrossande, bedårande
älskling, å, å!
Och så tryckte han den lilla så hårt, att
hon skrek högt, och kungen reste sig förskräckt
och ringde på prinsessans uppvaktning.
Det gick icke en dag utan att kungen kom
traskande upp i barnkammaren, och när man
hörde hans tunga steg i trappan, så visste
man, att det inte var någon annan råd än att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
