Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pelle Skrävlare. Med 5 teckningar av Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna min kråsnål. Låt den gå från hand
till hand, men jag ber er, med försiktighet.
Han tog försiktigt nålen ur sin halsduk och
räckte den till den närmaste ryttaren.
Det var en underlig nål. Det var en
gammal oxeltand, som var fastsatt med lack vid
en stoppnål.
— Denna nål? frågade gossen, som tagit
emot den. Vad är — — vågar man fråga?
Det är väl en stor dyrbarhet?
Pelle bet sig betydelsefullt i mustascherna
och nickade.
— Jag skulle tro det! Jag skulle tro det!
Denna nål fick vår stamfar, storamiralen, då
han vunnit slaget vid Lepantos.
Ja, det kunde ju ingen säga något emot.
Vem visste, var Lepantos låg? Det var
troligen ännu mycket längre bort än Jönköping.
Nålen gick från hand till hand.
— Som ni ser, sade Pelle. En stor
orientalisk pärla av omätligt värde. Maken finns
endast på sultanens praktvärja.
— Jag skulle allt ha lust att ge honom en,
på kindbenet och se, om det inte kunde
komma några flera kråsnålar ut ur munnen på
honom, viskade en av gossarna. Men de
andra skrattade, så att svetten haglade av dem.
— Ni äro varma, mina vänner? sade Pelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
