Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från samarbete med Japetus Steenstrup 1871 och från en därpå följande tjugofemårig korrespondens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ursus spelaeus, Rhinoceros tichorhinus og Elephas primigenius kunne have
nogetsomhelst Tilhold og Velvære under saadanne Vegetations- og Klimaforhold. Jo
bedre Linien for denne arktiske Flora bliver bekjendt, jo bedre vil ganske sikkert
ogsaa disse to Faunaer, som man nu aldeles vil forene til Eet, gaae udfra hinanden.
Jeg glæder mig derfor særdeles over Deres fortsatte Undersøgelser, selv om det kun
dennegang bliver væsentligt Recognosceringer«. Han omnämner vidare, att han själf
samma sommar undersökt några mossar och deras underlag uppe på toppen af
Ardennerna. Hvad de hemförda profven kunde innehålla, visste han ännu ej, men rötter
af Eriophorum, Scirpus o. s. v. hade allestädes visat sig som hans värsta fiender, ty
de genomdrogo den underliggande leran så tätt, att hoppet om något bestämbart
i densamma var ytterligt reduceradt. Till slut heter det:
»Det vil vist interessere Dem at erfare, at jeg tilsidst i Vintappermosen har faaet
den arktiske Flora frem i stor Maalestok — uagtet den lod længe vente paa sig! —
Nu farvel! Fortsæt som De har begyndt!, men pas lidt paa Deres Helbred!«
Ifrågavarande bref erhöll jag som nämndt först 1877, då Steenstrup i ett annat
bref meddelar följande: »Jeg er dog ogsaa paa en anden Maade ifærd med at sende
Dem, kjære Dr. Nathorst, hvad jeg havde tiltænkt Dem og ikke, saa formoder jeg,
har sendt Dem. Jeg sigter til indlagte Brev fra 1872, som jeg imellem andre gamle
Papirer — dets Udseende viser det — har forefundet for kort [Tid] siden, og som jeg
vilde have antaget for Copie eller Udkast til en Skrivelse til Dem, naar det ikke havde
været omgivet af Convolut med Udskrift til »Zürich, poste restante« og i min
Brevfortegnelse just finder anført Brev fra Dem 16. September 1872, men intet Brev fra
mig til Dem i hele September Maaned 1872. Ved at fremsende det, sender jeg kun
hvad Deres er og søger at vise, at om jeg end har forsømt Dem overmaade meget
hvad Brevene angaar, har jeg dog været noget bedre end det saae ud til.«
Ehuru icke i direkt samband med mina förbindelser med Steenstrup såsom
forskare, vill jag här inflicka några ord om bekantskapen med hans son Johannes,
historikern, numera professorn. Vi blefvo bekanta under min vistelse hos familjen i
Köpenhamn, och jag tror att vi gjorde en exkursion till Lyngby på egen hand, vid ett
tillfälle då Japetus Steenstrup var hindrad. Johannes låg för studier i Stockholm
från september 1873 till januari 1874, eller just under den första tiden för min egen
vistelse här. Vi träffades emellanåt, och då Johannes blef inbjuden att tillbringa
julaftonen hos Hans Hildebrand samt därvid nämnt, att vi båda tänkt fira julen
tillsammans, fick äfven jag inbjudan att följa med, något som dock icke blef af, emedan
jag i sista stund blef inbjuden till en släkting. Jag såg kort därefter ett bevis
på den innerliga tillgifvenhet, med hvilken Steenstrups familj var fäst vid
Johannes. Han visade mig nämligen en fotografi, som han erhållit från hemmet till
julen, och på hvilken man ser hela familjen samlad kring fadren, som i sin hand har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
