Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min örn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säga något. Men Ernest ryckte på axlarna,
förklarade att han »inte hade någonting att säga» och
fortsatte att äta saltade mandlar.
Min far lät sig dock icke avspisas så lätt. Efter en
stund sade han:
»Vi ha ju här en medlem av arbetsklassen ibland
oss. Jag är övertygad om att han kan framställa
saker och ting för oss från en ny synpunkt som är
både intressant och uppfriskande. Jag menar mr
Everhard.»
De andra visade ett taktfullt intresse och
uppmanade ivrigt Ernest att framlägga sina åsikter. Deras
sätt mot honom var så vänligt och tolerant att det
rent av kunde kallas beskyddande. Och jag såg att
Ernest märkte detta och hade roligt åt det. Han såg
sig långsamt omkring, och jag uppfångade en glimt
av skrattlystnad i hans ögon.
»Jag är inte bevandrad i den kyrkliga diskussionens
formaliteter», förklarade han och hejdade sig därefter
med blygsam och obeslutsam uppsyn.
»Fortsätt, fortsätt!» uppmanades han från alla håll,
och doktor Hammerfield sade:
»Vi ha ingenting emot sanningen, från vem den
än kommer. Såvida den är ärlig», tillade han.
»Skiljer ni på ärlighet och sanning?» frågade Ernest
hastigt.
Doktor Hammerfield drog djupt efter andan och
svarade slutligen: »De bästa av oss kunna missta
sig, unge man — ja, till och med de bästa.»
Ernest hållning förändrades på ögonblicket. Han
föreföll som en helt annan människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
