Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min örn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och drog dem tillbaka till vår solida jord och dess
fakta.
Så väl jag påminner mig alltsammans! Jag kan
höra honom när jag vill — höra hur han med
krigsklang i sin stämma hudflängde dem med sina fakta,
hur varje faktum blev ett gissel, varmed han slog och
slog om igen. Och han var utan förbarmande. Han
begärde ingen pardon[1] och han gav ingen heller. Jag
kan aldrig förgäta den sista avbasningen han gav dem.
»Ni ha upprepade gånger förrådt här i kväll, både
genom direkt erkännande och omedvetna bevis, att
ni inte ha någon kännedom om arbetsklassen. Men
det kan man inte klandra er för. Hur skulle ni kunna
veta någonting om denna klass? Ni leva inte
tillsammans med den. Ni bo i andra kvarter
tillsammans med kapitalisterna. Och varför skulle ni inte
göra det? Det är kapitalisterna som avlöna er, det
är de som föda er och betala kläderna ni ha på er.
Och till gengäld predika ni för edra arbetsgivare det
slags metafysik som särskilt behagar dem — och den
behagar dem därför att den inte innebär något hot
mot den fastställda samhällsordningen.»
Här hördes ett sorl av missnöje rundt om bordet.
»Å, jag angriper inte er ärlighet», fortsatte Ernest.
»Ni ä’ uppriktiga. Ni predika det som ni själva tro.
Däri ligger er styrka och ert värde — för
kapitalistklassen. Men om er tro skulle övergå till någonting
som vore ett hot för den fastställda ordningen, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
