Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Utmaningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
UTMANINGAR.
När våra gäster hade gått, kastade min far sig ned
på en stol och skrattade av alla krafter. Jag hade
icke hört honom skratta så hjärtligt sedan min mor
levde.
»Jag vill slå vad att doktor Hammerfield inte har
varit med om någonting dylikt förut i hela sitt liv»,
utbrast han. »Tänk bara! Inte bevandrad i de
kyrkliga diskussionernas formaliteter! Gav du akt
på hur han började som ett lamm — Everhard, menar
jag — och hur raskt han förvandlades till ett rytande
lejon? Han har en utomordentligt väl disciplinerad
intelligens. En präktig vetenskapsman skulle han ha
blivit, om hans energi hade riktats åt det hållet.»
Jag behöver knappast säga att jag var djupt
intresserad av Ernest Everhard, icke allenast av vad han
hade sagt och sättet varpå han sade det, utan av
honom själv. Jag hade aldrig förut sammanträffat med
en sådan man. Antagligen var det därför jag ännu
var ogift, trots mina fyllda tjugufyra år. Jag tyckte
om honom, det måste jag erkänna för mig själv. Och
mitt tycke för honom hade flera orsaker än hans
intellektuella begåvning och skickliga argumentering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0036.html
