Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Jacksons arm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och på det vittnesmålet förlorade Jackson sin sak?»
Han nickade, och blodet steg långsamt upp till hans
ansikte.
»Och Jackson hade hustru och två barn att försörja.»
»Jag vet det», sade han lugnt, men hans ansikte blev
allt mörkare.
»Säg mig nu», fortsatte jag, »var det lätt för er att
bli förvandlad från vad ni en gång var — låt oss säga
i storskolan — till vad ni måste ha blivit för att kunna
handla så inför domstolen?»
Hans häftiga utbrott gjorde mig både häpen och
förskräckt. Han slungade ur sig en ursinnig
svordom och knöt näven som om han ville slå mig.
»Jag ber om ursäkt», sade han emellertid strax
därefter. »Nej, nej — det var inte lätt. Men nu
tänker jag att ni kan gå er väg. Ni har fått veta allt
vad ni ville. En sak till vill jag ändå säga er innan
ni går. Det skulle inte tjäna till något, om ni
upprepade någonting av det jag har sagt. Jag kommer
att förneka alltsammans, och det finns inga vittnen.
Jag skall förneka vartenda ord — och om så fordras
kommer jag att göra det på ed inför rätta.»
Efter mitt samtal med Smith gick jag till min fars
ämbetsrum på universitetets kemiska avdelning, och
där träffade jag Ernest. Vårt sammanträffande var
fullkomligt oväntat, men han kom mig till mötes med
samma djärva blick och samma kraftiga
handtryckning som vanligt, och hans sätt utvisade samma
egendomliga blandning av tafatthet och säkerhet. Det
var som om vårt sista stormiga möte varit alldeles
förgätet; men jag var ingalunda sinnad att låta det
vara glömt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
