- Project Runeberg -  Järnhälen /
69

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Maskinernas slavar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illa behandlad och samhället likväl gick oberört sin
gilla gång, kunde då icke många bli lika illa
behandlade? Jag tänkte på Ernests berättelse om de där
kvinnorna i Chicago som arbetade för nittio cents i
veckan, och om barnen som trälade vid sydstaternas
bomullsfabriker. Jag tyckte mig se deras magra,
blodlösa händer arbeta på det tyg, varav min dräkt
var förfärdigad. Och sedan tänkte jag på
Sierrafabrikerna och på den rikliga utdelningen därifrån,
och jag tyckte att min klänning var fläckad av
Jacksons blod. Det var mig omöjligt att komma ifrån
Jackson. Alla mina betraktelser ledde tillbaka till
honom.

I djupet av min själ kände jag det som om jag
befunne mig vid randen av en avgrund. Det var som
om livet uppenbarade sig för mig från en ny och
fruktansvärd sida. Och icke för mig ensam. Hela min
värld var i jäsning. Först och främst var det min far.
Jag kunde se hur han allt mer och mer kom under
Ernests inflytande. Och så var det biskop Morehouse.
Då jag sist hade sett honom, såg han sjuk ut. Han
var ytterligt nervös och hans ögon hade ett uttryck av
outsäglig fasa. Genom det lilla jag hörde visste jag
att Ernest hade hållit sitt löfte att följa honom genom
en avgrund. Vad biskopen där hade sett, det visste
jag däremot icke. Han tycktes vara för djupt gripen
att kunna tala därom.

En gång då jag hade en särskilt stark förnimmelse
av att allt vacklade omkring mig — både min egen
lilla värld och hela världen för övrigt — fick jag den
tanken att Ernest var orsaken till allt detta. Min
nästa tanke var att vi »hade varit så lyckliga och haft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free