Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Filomatklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, och ännu klarare strålade hans ögon ur den
gloria som tycktes insvepa honom som i en mantel.
Men de andra sågo tydligen icke denna strålglans, och
jag antog att den hade framkallats genom de tårar
av glädje och kärlek som fyllde mina ögon. I alla
händelser var mr Wickson som satt bakom mig
fullkomligt oberörd, ty jag hörde honom högt och
hånfullt utbrista: »Utopier!»[1]
Ernest fortsatte. Han berättade hur han steg inom
samhället, så att han slutligen kom i beröring med
medlemmar av de högre klasserna och stötte ihop med
innehavare av framskjutna platser i samhället. Han
skildrade den missräkning han erfor, och han beskrev
den i ordalag som icke voro smickrande för hans
auditorium. Han hade blivit slagen med häpnad över
människornas simpelhet. Deras liv var varken
vackert eller anslående. Han överraskades av att
oupphörligt stöta på själviskhet och egennytta — och vad
som förvånade honom i ännu högre grad var
frånvaron av intellektuellt liv. Han som kom direkt från
revolutionisterna häpnade inför överklassens brist på
intelligens. Och trots deras praktfulla kyrkor och väl
avlönade predikanter hade han funnit överklassens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
