- Project Runeberg -  Järnhälen /
96

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Filomatklubben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

påhitt av mig. Det finns svart på vitt på det. Ni ha
vyssat edra samveten till ro med pladder om vackra
ideal och den lilla kära moralen. Ni pösa av makt
och rikedom och välgång — och gentemot oss ha ni
inte mera hopp än drönarna, när de samlas kring
honungskakorna och arbetsbina störta sig över dem
för att göra slut på deras lättjefulla tillvaro. Ni ha
misslyckats i skötseln av samhället och därför skall
makten att styra det bli er fråntagen. Halvannan
million män av arbetsklassen förklara, att de skola
förmå återstoden av arbetsklassen att förena sig med
dem och ta väldet från er. Det vill säga revolution,
mina herrar. Och hindra den, om ni kan!»

Ernests röst fortfor ännu en god stund att genljuda
i det stora rummet. Så uppstod åter det dova
mummel som jag hade hört förut, och ett dussintal män
reste sig och begärde ordet. Jag såg att miss
Brentwoods skuldror voro i konvulsivisk rörelse, och ett
ögonblick greps jag av harm, därför att jag trodde att
hon skrattade åt Ernest. Men så upptäckte jag att
det icke var skratt utan hysteri. Hon var slagen av
förskräckelse över vad hon hade gjort då hon införde
denna eldbrand i sin högt älskade filomatklubb.

Överste Van Gilbert lade icke märke till alla de
män som med häftigt upprört uttryck i sina drag
försökte utbedja sig hans tillstånd att få ordet. Hans
eget ansikte var präglat av lidelsefull harm. Han
rusade upp från sin plats, svängde med armarna, och
först kunde han endast få fram osammanhängande
ljud. Men så kom där en störtflod av ord över hans
läppar. Men det var icke ett tal som man kunde ha
väntat av en jurist med hundratusendollarshonorar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free