- Project Runeberg -  Järnhälen /
104

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Filomatklubben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fått något svar. Är det därför att ni inte ha något
svar att ge?»

Det var inemot diskussionens slut som mr Wickson
uppträdde. Han var den ende som var lugn, och
Ernest bemötte honom med en aktning som han icke
hade visat de andra.

»Det är alls icke nödvändigt att svara», förklarade
mr Wickson betänksamt. »Jag har följt hela denna
diskussion med förvåning och missnöje. Jag är
missnöjd med er, mina herrar, som tillhöra min egen klass.
Ni ha betett er som enfaldiga skolpojkar, då ni ha
dragit in etik och vanligt politiskt åskdunder i en
sådan diskussion som denna. Ni ha emellertid blivit
överröstade och slagna. Ni ha brukat många ord,
men alltsammans har endast varit ett surr. Ni ha
surrat som myggor kring en björn. Där ser ni
björnen», han pekade på Ernest, »och allt ert surr har
endast kittlat hans öron. Men tro mig — situationen
är allvarsam. Den där björnen har i kväll sträckt ut
sina ramar för att krossa oss. Han har sagt att det
finns en och en halv million revolutionister i Förenta
staterna. Detta är ett faktum. Han har sagt att det
är deras avsikt att ta ifrån oss vår regering, våra
palats och all vår luxuösa komfort. Detta är också
ett faktum. En förändring, en stor förändring, skall
inträffa inom samhället, men den behöver lyckligtvis inte
vara av den art som han förutser. Björnen har sagt att
han vill krossa oss. Men om vi krossa honom i stället?»

Det dova mumlet hördes ånyo i det stora rummet,
och man nickade åt varandra med bifallande och säker
uppsyn. Allas ansikten uttryckte hårdhet. Man
ämnade strida, det var tydligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free