Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Filomatklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men björnen krossas inte genom surr», fortsatte
mr Wickson kallt och lidelsefritt. »Vi måste anställa
jakt på honom. Vi svara honom inte med ord. Vårt
svar skall stöpas i bly. Det är vi som ha makten.
Ingen kan förneka det. Och på grund av vår styrka
ska vi också behålla makten.»
Han vände sig plötsligt mot Ernest. Det var ett
dramatiskt ögonblick.
»Där har ni nu vårt svar. Vi ha inga ord att spilla
på er. När ni sträcker ut edra omskrutna starka
händer efter våra palats och vår komfort, komma vi
att visa er vad styrka är. I dundret från bomber och
granater och i kulornas vinande få ni vårt svar.[1] Vi
ska trampa er revolutionister under våra fötter, vi ska
krossa er. Världen är vår — vi ä’ dess herrar — och
vår skall den förbli. Vad arbetarskarorna beträffar,
så ha de krälat i stoftet alltsedan historiens begynnelse
— jag har läst historien rätt. Och i stoftet komma
de också att stanna så länge jag och de mina och våra
efterkommande ha makten. Det är ordet. Makt.
Det är det förnämsta bland ord. Inte Gud, inte
mammon, utan Makt! Upprepa det ordet tills er tunga
domnar. Makt!»
»Jag har fått mitt svar», sade Ernest lugnt. »Det
enda svar som kan ges. Makt — ja, det är just det
som vi män av arbetsklassen predika. Vi veta — vi
veta det genom bitter erfarenhet — att ingen vädjan
till rättsinnighet, till rättvisa och humanitet någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
