- Project Runeberg -  Järnhälen /
188

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Det stora äventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som kallas materialistisk monism. Jag brukade
gendriva hans påståenden genom att säga att jag mätte
hans odödlighet efter hans själs vingar, och att jag
skulle behöva leva i evighet för att kunna fullborda
denna mätning. Då skrattade han och slog sina
armar omkring mig och kallade mig sin lilla kära
metafysiker, och tröttheten försvann ur hans ögon och de
strålade av den lyckliga kärlekens ljus, som i sig
självt var ett nytt och tillräckligt bevis för hans
odödlighet.

Han brukade också kalla mig sin dualist och
förklarade, huruledes Kant med det rena förnuftets hjälp
hade avskaffat förnuftet för att tillbedja Gud. Och
han drog upp en parallell och förklarade mig skyldig
till en liknande handling. När jag så erkände mig
skyldig, men försvarade handlingen som i högsta grad
förnuftig, tryckte han mig närmare intill sig och log
som endast en älskare kan le. Jag förnekade att
ärftlighet och omgivning vore förklaringen på hans
egen originalitet och hans överlägsna intelligens —
lika som att vetenskapens kalla och trevande hand
kan fånga, analysera och klassificera den oåtkomliga
essens som gömmer sig i själva livets
sammansättning.

Jag höll på att världsrymden var en
uppenbarelseform för Gud och att själen var en gnista sprungen ur
hans sköte, och när Ernest kallade mig för sin lilla
kära metafysiker, kallade jag honom för min odödlige
materialist. Och så älskade vi och voro lyckliga;
och jag förlät honom hans materialism för det
oerhörda arbete han uträttade i världen utan tanke på
vinning för sin själ — och även för hans oerhörda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free