- Project Runeberg -  Järnhälen /
201

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Biskop morehouse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därborta. Maskinsurret plågar mitt huvud. Jag
tycker ständigt att den säger: ’Det var jag som gjorde
det, det var jag som gjorde det.’ Den surrar så dagen
lång. Och då tänker jag på min dotter och kan inte
arbeta.»

Nu voro hennes gamla ögon dimmiga igen, och hon
måste torka dem innan hon kunde fortsätta att sy.

Jag hörde biskopens stapplande steg i trappan, och
jag öppnade dörren. Vilken syn! På ryggen bar
han en säck kol med en knippa torrvedsstickor ovanpå.
Koldammet hade svärtat hans ansikte och svetten
rann i strimmor över det svarta. Han lade ned sin
börda i hörnet vid ugnen och torkade sitt ansikte med
en grov näsduk. Jag kunde knappast tro mina ögon.
Biskop Morehouse svart som en kolbärare, klädd i en
arbetares simpla skjorta — en knapp var borta ur den
vid halsen — och bolstervarsbyxor! Sistnämnda plagg
var ändå det märkvärdigaste av alltsammans — ett
par slitna bolstervarsbyxor med fransar i kanten,
släpande bak på hälarna och uppehållna av ett smalt
läderbälte sådant som arbetarna begagna.

Biskopen var varm, men den gamla kvinnans
stackars uppsvällda händer höllo redan på att styvna av
köld, och innan vi gingo därifrån hade biskopen gjort
upp eld, och jag hade skalat potatis och satt dem att
koka. Med tiden skulle jag få se att det finns många
i samma belägenhet som hon och många som hade det
ännu sämre där de dvaldes i eländiga hålor i vårt
grannskap.

Vi begåvo oss nu hem till Ernest och funno honom
orolig över min frånvaro. Sedan den första
överraskningen lagt sig, lutade biskopen sig tillbaka i stolen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free