Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Biskop morehouse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sträckte ut sina bolstevarsklädda ben och drog en
suck av välbehag. Vi voro de första gamla vänner
han träffade på efter sitt försvinnande, sade han, och
under de gångna veckorna måste han ha lidit mycket
av sin ensamhet. Han berättade mycket, men talade
mest om den glädje han hade känt vid att följa
Mästarens bud.
»Ty nu föder jag verkligen hans lamm», sade han.
»Och jag har fått mig en grundlig läxa. Man kan inte
inverka på en människas själ förrän hennes mage är
mättad. Lammen måste först och främst födas med
bröd och smör och potatis och kött — och därefter,
men först därefter, ä’ deras själar redo att mottaga
andlig spis.»
Han åt med god smak av kvällsvarden som jag
lagade till. Aldrig har jag sett honom ha så god aptit
vid vårt bord i forna dagar. Vi talade om detta och
han sade att han kände sig friskare än någonsin.
»Jag går alltid till fots nu för tiden», sade han, och
en djup rodnad spred sig över hans kinder vid tanken
på forna dagar då han ständigt brukade åka. Som om
detta vore en synd, vilken icke lätt kunde försonas.
»Jag mår mycket bättre av att gå», tillade han hastigt.
»Och jag känner mig lycklig, mycket lycklig. Jag
har äntligen fått den rätta invigningen.»
Och ändå hade hans ansikte ett uttryck av smärta,
smärtan över den värld, åt vilken han nu ägnade sig.
Han såg livet sådant det var, och det tedde sig helt
olika för honom nu mot vad han lärt av böckerna i
sitt bibliotek.
»Och till allt detta är ni skulden, unge man», sade
han till Ernest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
