Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Början till slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändtligen i fullbordan. Och var helst det kapitalistiska
herraväldet föll trädde kooperativa samfund i stället.
»Varför bli Förenta staterna efter?» — »Skynda
på, ni amerikanska revolutionister!» — »Vad är det
för fel med Amerika?» Sådana budskap tillsändes
oss från våra framgångsrika kamrater i andra länder.
Men vi kunde icke komma någon vart. Oligarkin
stod oss i vägen. Den reste sig framför oss som ett
kolossalt odjur och hindrade oss från att komma fram.
»Vänta tills vi övertaga ämbetena i vår», svarade
vi. »Då ska ni få se.»
Bakom detta låg vår hemlighet. Vi hade vunnit
agrarerna för oss och på våren skulle ett dussintal
stater vara i deras händer i följd av valen föregående
höst. Ett dussintal kooperativa samfund skulle
således bli inrättade. Sedan skulle det övriga gå lätt.
»Men hur blir det om agrarerna inte få tillåtelse att
övertaga dessa ämbeten?» frågade Ernest. Och hans
kamrater kallade honom för en olycksprofet.
Men att agrarerna kunde bli nekade att ta ämbetena
i besittning var icke den största fara som sysselsatte
Ernests tankar. Vad han förutsåg var de stora
fackföreningarnas avfall och uppståendet av kaster.
»Ghent har lärt oligarkerna hur de ska bära sig åt»,
sade Ernest. »Jag vill slå vad att de ha tagit till
rättesnöre hans bok »Vår välvilliga feodalism.»[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
