- Project Runeberg -  Järnhälen /
241

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Slutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var den gamla tingens ordning förbi, och själva slutet
var närmare än jag kunde ana. Tvärt emot vår
förväntan restes inga hinder mot att socialisterna intogo
sina platser i kongressen. Allt gick lätt och som det
skulle, och jag skrattade endast åt Ernest som ansåg
detta för ett olycksbådande tecken.

Våra socialistkamrater voro tillitsfulla, hyste
optimistiska tankar om sin styrka och om vad de allt skulle
uträtta. Några agrarer, som hade kommit in i
kongressen, ökade våra stridskrafter, och ett väl utarbetat
program över vad som skulle göras förbereddes av de
allierade. I allt detta deltog Ernest troget och
energiskt, fastän han ej kunde låta bli att utan någon
särskild anledning emellanåt upprepa: »När det blir
fråga om sprängämnen, så är kemin viktigare än
mekaniken, det kan ni lita på.»

Vedervärdigheterna började först för agrarerna i
de stater som de hade erövrat. Dessa stater utgjorde
ett dussintal, men man nekade agrarerna att tillträda
sina platser. De som innehade dem förut vägrade att
avgå. Det gick helt enkelt till. De påstodo att det
hade förekommit olagligheter vid valen, och det hela
insveptes i lagens pedantiska dimmor. Agrarerna
stodo maktlösa. Domstolarna voro deras sista
tillflykt, men dessa lågo i händerna på deras fiender.

Det var ett farligt ögonblick. Om de bedragna
agrarerna tillgrepo våldsamheter, skulle allt vara
förlorat. Hur vi socialister buro oss åt för att hålla dem
tillbaka? Det fanns dagar och nätter då Ernest icke
en minut slöt sina ögon till sömn. Agrarernas
förnämsta ledare hade ögonen öppna för den hotande
faran, och de bistodo oss unisont. Men allt detta var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free