Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XVI. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sak. Det är möjligt att vi ha begått misstag, men om
så är, har det händt mycket sällan. De tappraste, de
stridbaraste och de mest självuppoffrande av våra
kamrater gingo in i Stridsgrupperna. Tio år efter
deras stiftande gjorde Ernest upp en beräkning på
grund av siffror som de olika Stridsgruppernas ledare
hade ställt till hans förfogande, och han fann att
livslängden för man eller kvinna efter inträdet i dessa
grupper i medeltal utgjorde fem år. Kamraterna i
Stridsgrupperna voro allesammans heroer, och det
märkvärdiga i saken var att de alla hade motvilja för
att ta andras liv. De gjorde således våld på sin egen
natur, men de dyrkade friheten och ansågo intet offer
för stort för att befrämja vår sak.[1]
[1] Dessa Stridsgrupper voro något så när modellerade efter
stridsgrupperna i den ryska revolutionen, och trots Järnhälens ihärdiga
och oavbrutna strävan fortlevde de under de tre århundraden som
den existerade. Sammansatta av män och kvinnor med upphöjda
mål och utan fruktan för döden utövade Stridsgrupperna ett
oerhört inflytande och mildrade de styrandes vilda brutalitet. Men
deras arbete var icke inskränkt till den hemliga krigföringen mot
oligarkins agenter. Oligarkerna själva voro tvungna att lyssna
till Stridsgruppernas lagbud, och när de icke åtlydde dem, hände
det ofta att de straffades med döden. Detsamma var förhållandet
med oligarkernas underlydande, med arméns officerare och
arbetarkasternas ledare.
Sträng rättvisa övades av dessa organiserade hämnare, men det
märkligaste var deras lidelsefria och fullt rättsliga procedur. Togs
någon tillfånga, underkastades han ett ordentligt förhör och han
fick tillfälle att försvara sig. Många måste förhöras medelst
ställföreträdare, som till exempel general Lampton. Detta hände år
2138. Han var möjligen den blodtörstigaste och ondskefullaste
av alla de legoknektar som tjänade under Järnhälen, och han
underrättades av Stridsgrupperna att de hade tagit hans sak under
övervägande, förhört honom angående hans gärningar, funnit
honom skyldig och dömt honom till döden. Men innan de gjorde
detta hade de givit honom tre varningar att upphöra med sin grymma
behandling av proletariatet. Sedan domen hade blivit honom
delgiven omgav han sig med otaliga skyddsmedel. År gingo och
Stridsgrupperna sökte förgäves verkställa domen. Den ena
kamraten efter den andra — män och kvinnor — misslyckades i sina
attentat och avrättades på grymmaste sätt av oligarkin. Det var den
Lamptonska affären som förorsakade att korsfästelsen åter blev
ett lagligt sätt att avrätta dödsdömda. Men till slut fann den
dömde våldsverkaren också sin bödel — en ung spenslig flicka om
sjutton år, som för att kunna fullfölja sitt mål tjänade i två års tid
som sömmerska i hans hus. Hon dog i fängelse efter en ohyggligt
långvarig tortyr. Men nu står hennes bild i oförgänglig brons rest
i Broderskapets Pantheon i understaden Serles.
Vi, som icke genom personlig erfarenhet veta någonting om
blodsutgjutelse, få icke döma Stridsgruppernas hjältar för hårdt.
De offrade sitt liv för mänskligheten; intet offer föreföll dem för
stort och en oundgänglig nödvändighet tvingade dem att utgjuta
blod under denna våldsgärningarnas tid. Stridsgrupperna voro
det enda törnet i Järnhälens sida, och detta törne kunde den aldrig
bli kvitt. Everhard var upphovsmannen till denna märkliga
institution, och dess upprätthållande och fortvaro under trehundra
år bär vittne om den vishet varmed han hade förstått att
organisera den och om den solida grundval han hade lagt att bygga på för
kommande generationer. I vissa avseenden måste hans
organisation av Stridsgrupperna betraktas som hans förnämsta verk, trots
de stora inlägg han gjorde som grundlig kännare av nationalekonomi
och sociologi samt hans storartade värv som revolutionens mest
framstående ledare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0251.html
