Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Det blodröda livréet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människorna för »avgrundens folk»,[1] och det var
för att lindra deras fruktansvärda lidanden som
socialisterna hade framlagt förslag om understöd för
arbetslösa. Men detta var icke i Järnhälens smak. Den
beredde sig att på sitt eget sätt skaffa arbete åt dessa
millioner, men detta sätt överensstämde icke med
vårt, och därför hade Järnhälen givit order att vårt
förslag skulle röstas ned. Ernest och hans kamrater
visste att deras ansträngningar voro förgäves, men de
voro trötta av spänningen. De önskade att
någonting skulle hända. De kunde icke få en enda sak
igenom i kongressen, och det bästa de kunde hoppas
var att det skulle bli ett slut på denna lagstiftningsfars,
vari de deltogo som motvilliga medspelare. De visste
icke vad slutet skulle bli, men en sorgligare avslutning
än den som kom hade de aldrig kunnat tänka sig.
Den dagen satt jag uppe på åhörarläktaren. Alla
visste vi att någonting fruktansvärdt var i görningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
