Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. I skuggan från sonoma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ärkeoligarkernas antal var ganska inskränkt, men
det fanns myriader av en mindre typ, till exempel
sådana som mr Wickson — män, som endast voro
värda några millioner, men ändå voro ärkeoligarkernas
anhängare. Dessa mindre oligarkers hustrur och
döttrar voro legio, och det beslöts att jag skulle
uppträda som en av dem. Några år senare skulle detta
ha varit omöjligt, emedan pass-systemet då hade
utvecklat sig till en sådan fulländning att varken
man, kvinna eller barn i hela landet kunde undgå
registrering eller kontroll vid sina färder.
Då tiden var inne lockades spionerna ur mina spår.
En timme därefter var Avis Everhard försvunnen.
Men vid samma tid steg en viss Felice Van Verdighan,
åtföljd av två kammarjungfrur och en knähund jämte
knähundens kammarjungfru,[1] in i salongen i en
Pullmanvagn,[2] och några minuter senare ilade tåget
västerut.
De tre kammarjungfrurna som åtföljde mig voro
revolutionister. Två tillhörde Stridsgrupperna, och
den tredje — Grace Holbrook — inträdde i en dylik
grupp följande år, varefter hon sex månader senare
avrättades av Järnhälen. Det var hon som passade
upp på hunden. De andra två voro Bertha Stole,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
