- Project Runeberg -  Järnhälen /
264

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. I skuggan från sonoma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan dröjsmål begåvo vi oss vidare i den stjärnljusa
natten. I norr såg jag topparna av Sonomaberget
mot vilket vi styrde vår kosa. Vi hade den gamla
staden Sonoma till höger och redo uppåt ett pass som
sträckte sig mellan utskjutande delar av berget.
Körvägen övergick till skogsstig, skogsstigen till
kreatursväg och kreatursvägen förlorade sig inåt
betesmarkerna. Vi redo tvärs över Sonomaberget. Det var
den säkraste vägen. Ty där fanns ingen som kunde
lägga märke till oss.

I daggryningen voro vi uppe på bergets nordliga
bryn, och i den gråa ljusningen begåvo vi oss utför de
med rödträd beväxta passen, där den avtagande
sommarens luft kändes varm och välgörande. Trakten
var mig välbekant och kär, och snart var det jag som
tog ledningen. Det utsedda gömstället var mitt.
Jag hade valt det. Vi beredde oss tillträde över
inhägnaden och redo över en betesmark. Sedan
färdades vi över en låg ekbeväxt ås och fortsatte nedåt
en mindre äng. Så gick det vidare över en högre ås
mellan rödgrenade buskar. Solens första strålar nådde
oss under uppvägen. En flock vaktlar skrämdes
och flög upp mellan buskarna. En stor hare sprang
tvärs över vägen framför oss med raska och tysta
hopp som ett rådjur. Så kom där en hjort, ett ståtligt
djur, och solen framkallade guldröda reflexer från hans
hals och rygg, då han hastigt försvann över åsens
krön.

Vi följde hans spår en stund och redo sedan utför en
i sick-sack gående väg som han föraktade, till en grupp
rödträd som växte omkring en damm, vars vatten var
mörkt av mineral från bergen. Jag kände till varje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free