Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XVIII. I skuggan från sonoma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och här måste jag säga några ord om denne ömsinte
terrorist som har blivit mera fruktansvärdt
missuppfattad än någon annan av våra revolutionskamrater.
Biedenbach svek aldrig vår sak. Lika litet blev han
avrättad av kamraterna, som det allmänt antogs.
Denna tidningsanka kolporterades ut av oligarkins
kreatur. Partivännen Biedenbach var helt enkelt
distrait och glömsk. Han blev skjuten av en av våra
utposter vid Carmelgrottan, och orsaken var att han
i distraktion omöjligt kunde påminna sig de hemliga
signalerna. Det hela var ett sorgligt misstag. Och
att han hade förrådt den stridsgrupp han tillhörde
var en absolut lögn. Ärligare och trofastare än han
har aldrig någon arbetat för vår stora sak.[1]
Den av mig valda tillflykten har nu i nitton års tid
varit nästan oavbrutet bebodd, och under hela denna
tid har den — med ett enda undantag — aldrig blivit
upptäckt av någon obehörig. Och ändå låg den blott
en fjärdedels mil från Wicksons jakthydda och en
knapp mil från Glen Ellen. Jag kunde ständigt höra
tågen komma och gå mornar och aftnar, och jag
brukade ställa min klocka efter ångvisslan vid
tegelslagerierna.[2]
[1] Hur mycket vi än genomsökt alla handlingar från denna tid,
ha vi där icke funnit någonting rörande bemälde Biedenbach. Han
nämnes ingenstädes utom i det Everhardska manuskriptet.
[2] Om en vetgirig resenär färdas söderut från Glen Ellen, befinner
han sig på en boulevard, som är identisk med den gamla landsvägen
för sjuhundra år sedan. En fjärdedels mil från Glen Ellen, sedan
man har passerat bron numro två, ser man en hålväg, som skär
det kuperade landskapet likt ett ärr och sträcker sig bortåt en grupp
av skogbeväxta höjder. Denna hålväg tillhörde under den privata
äganderättens tid det område som ägdes av en fransk nybyggare
i Californien vid namn Chauvet, vilken begav sig dit från sitt
fädernesland under den fabelaktiga guldgrävningstiden. De
skogsklädda höjderna äro desamma som Avis Everhard beskriver.
Den stora jordbävningen år 2368 skar bort ena sidan på en av
dessa höjder och slungade ned den över hålan där Everhards hade
haft sin tillflykt. Efter manuskriptets upptäckt ha utgrävningar
företagits, och såväl huset som de bägge urhålkade rummen och
massor av spillror, som vittna om att platsen i långliga tider varit
bebodd, ha bragts i dagen. Många värdefulla reliker ha blivit
funna, bland vilka, egendomligt nog, även den i berättelsen
omnämnda röksugningsapparaten befinner sig. Forskare som
intressera sig för sådana saker borde läsa den broschyr som Arnold
Bentham snart kommer att ge ut.
Färdas man en mil åt nordväst från de trädbeväxta höjderna,
kommer man till den plats där Wake Robin Lodge var beläget vid
Wild-Waters sammanflöde med Sonomaströmmen. Det må i
förbigående anmärkas, att Wild-Water ursprungligen hette
Graham Creek och kallades så på de första kartorna över platsen. Men
det senare antagna namnet har rotat sig fast. Det var i Wake
Robin Lodge som Avis Everhard sedermera uppehöll sig under
kortare perioder, då hon under förevändning att vara Järnhälens
agent beredde sig tillfälle att ostraffat spela sin rätta roll bland
människor och händelser. Den officiella tillåtelsen för henne att
bebo Wake Robin Lodge finns ännu kvar, signerad av Wickson,
den i manuskriptet nämnde oligarken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0274.html
