Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Förvandlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avkunnade domen. Anna Roylston verkställde
avrättningen.
Ännu en gestalt från forna tider reser sig för mitt
minne, nämligen Jacksons advokat. Minst av allt
skulle jag ha föreställt mig att jag någonsin vidare
skulle sammanträffa med Joseph Hurd. Det var ett
säreget möte. Sent en kväll två år efter
Chicagokommunen kommo Ernest och jag till gömstället vid
Benton Harbour. Det var beläget i Michigan, tvärs
över sjön från Chicago. Vid vår ditkomst hade man
nyss slutat rannsakningen med en spion. Han var
dömd till döden och leddes just bort när vi kommo.
I nästa ögonblick hade den eländige slitit sig lös från
dem som ledde honom och kastat sig för mina fötter;
han slog sina armar om mina knän och höll sig
krampaktigt fast, medan han i den vanvettigaste ångest
tiggde om förbarmande. När han lyfte upp sitt av
dödsskräck förvridna ansikte mot mig, kände jag igen
Jacksons advokat. Bland allt fasansfullt jag sett här
i livet har jag aldrig känt mig så upprörd av något
som av hans vanvettiga böner att få leva. Han
älskade livet ända till vansinne. Det var för ömkligt.
Han vägrade att släppa mig, och det var med
ansträngning som ett dussin kamrater förmådde slita honom
lös. När han äntligen släpades skrikande därifrån,
sjönk jag avsvimmad till golvet. Det är mycket
lättare att se tappra män dö än att höra en feg stackare
tigga om att få leva.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
