- Project Runeberg -  Järnhälen /
284

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. En försvunnen olgark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De aderton månader som följde efter befrielsen voro
måhända den lyckligaste tiden av mitt samliv med
Ernest. Under denna tid voro vi aldrig åtskilda.
När vi sedan återvände ut i världen voro vi mycket
ofta skilda. Jag avvaktar icke med större otålighet
utbrottet av morgondagens revolt än jag den
minnesvärda befrielsenatten väntade på att Ernest skulle
komma. Jag hade icke sett honom på länge, och
tanken på att möjligen ett felgrepp eller ett misstag i
fråga om våra planer kunde göra, att han måste stanna
i fängelset på ön, var nära att beröva mig förståndet.
Timmarna föreföllo långa som sekler. Jag var
alldeles ensam. Biedenbach och tre unga män, som hade
uppehållit sig någon tid i tillflykten, voro ute och hade
begivit sig över berget väl beväpnade och beredda på
vad som än kunde hända. Jag antar, att alla våra
tillflykter i hela landet voro övergivna av kamraterna
den natten.

Just då skyarna bleknade vid den första matta
morgongryningen hörde jag signalen uppifrån och
besvarade den. I mörkret höll jag på att omfamna
Biedenbach, som kom ned först, men i nästa ögonblick
var jag sluten i Ernests armar. Och i denna stund
upptäckte jag — så fullständigt genomförd var min
förvandling — att det fordrades en rätt ansenlig
viljeansträngning hos mig för att jag åter skulle bli den
forna Avis Everhard med hennes sätt och väsen,
hennes uttryck, hennes röst och tonfall. Och det var
endast genom ett kraftigt bemödande som jag
förmådde kvarhålla mitt forna jag. Icke ett ögonblick
fick jag glömma detta bemödande, så helt dominerades
jag av den nya personlighet jag hade tillägnat mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free