Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Avgrundens rytande vilddjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvandlade honom till en annan människa[1], välvde han i
sitt sinne stora planer att organisera det lärda
proletariatet och bibehålla åtminstone någon kvarleva
av uppfostran bland avgrundens folk — allt detta
naturligtvis under förutsättning att den första
revolten skulle misslyckas.
Det var icke förrän i januari 1917 som vi lämnade
tillflykten. Allt var ordnat på förhand. Vi intogo
genast våra platser som agenter i Järnhälens tjänst.
Jag gick och gällde för att vara Ernests syster.
Oligarker och kamrater inom fiendens parti, som hade
stort inflytande, hade skaffat oss anställning, vi voro
försedda med alla nödiga dokument, och man ansåg
sig vara på det klara med vårt förflutna. Med
fiendens hjälp var det ingalunda svårt att åstadkomma,
ty i denna skuggvärld av hemlig polistjänst var
identiteten någonting töckenartat. Agenterna kommo och
gingo som spöken, de åtlydde befallningar, fyllde
sina plikter, följde angivna spår och avläto rapporter
till ämbetsmän som de aldrig fingo se, eller samarbetade
med andra agenter, som de aldrig hade sett förut och
aldrig skulle återse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>