Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Chicagokommunen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellanrum under den första delen av natten och i den
tydliga avsikten att deras innehåll skulle tränga till
revolutionisternas öron.
»Jag antar att Järnhälen inte har något behov av
våra tjänster», sade Hartman, i det han lade ifrån sig
tidningen han hade läst, då tåget ilade in på
centralstationen. »De förspillde tid med att skicka oss hit.
Deras planer ha tydligen lyckats bättre om de hade
väntat. Nu kan helvetet bryta löst vilken sekund
som helst.»
Han vände sig om och såg nedåt tåget när vi
stego ur.
»Jag kunde just tro det», mumlade han. »De
kopplade av privatvagnen när vi fingo tidningarna.»
Hartman var hopplöst nedslagen. Jag försökte
uppmuntra honom, men han låtsades icke märka mina
bemödanden, och plötsligt började han tala mycket
fort och med låg röst, medan vi gingo genom stationen.
I början förstod jag honom icke.
»Jag har inte varit säker på det», sade han, »och
jag har inte sagt det till någon. Jag har arbetat med
det i veckotal, men jag kan ändå inte komma till
någon klarhet. Se upp med Knowlton. Jag
misstänker honom. Han känner hemligheten med ett tjog
av våra tillflykter. Han har hundratals av våra
kamraters liv i sina händer, och jag tror att han är en
förrädare. Det är mera en känsla hos mig än något
annat. Men jag tyckte mig märka en förändring hos
honom för en kort tid sedan. Det är fara för att han
har sålt oss eller kommer att sälja oss. Jag är nästan
säker på det. Jag skulle inte ha viskat min misstanke
till en enda själ, men jag har en känsla av att jag inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
