- Project Runeberg -  Järnhälen /
315

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Chicagokommunen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hartman och jag kommo överens om att det icke
tjänade till något att vi inställde oss hos den hemliga
polisens chef. Vi visste att vår uraktlåtenhet
därvidlag skulle ursäktas på grund av de kommande
händelserna. Vi styrde således kurs bortåt det stora
arbetarkvarteret i södra delen av staden, i hopp att
kunna träffa på några av de våra. För sent! Det
visste vi. Men vi kunde omöjligt stå stilla och göra
ingenting på dessa spökligt tysta gator. Var fanns
Ernest? Det undrade jag. Och vad försiggick i
arbetarkasternas och soldaternas kvarter? Hur var
det i fästningsverken?

Som ett svar på min undran hördes plötsligt från
fjärran ett ihållande tjut, dämpat genom avståndet
och avbrutet av den ena explosionen efter den andra.

»Det är forten», sade Hartman. »Gud förbarme sig
över de tre regementena!»

Då vi passerade en tvärgata upptäckte vi bortåt
slakterierna en kolossal rökpelare. Vid nästa
övergång sågo vi flera dylika rökpelare höja sig västerut.
Över soldaternas stadsdel svävade en väldig
krigsballong, som brast just då vi fingo sikte på den och föll
som ett flammande vrak mot jorden. Omöjligt att
finna någon förklaring på denna lufttragedi. Vi
kunde icke avgöra om ballongen varit bemannad
med kamrater eller med fiender. Ett obestämt ljud
trängde till våra öron, likt bubblandet av en långt
borta kokande jättegryta, och Hartman sade att det
var knallarna från kulsprutor och gevär.

Och vi vandrade fortfarande i samma stillhet.
Ingenting hände där vi voro. Polis och automobilpatruller
foro förbi, och en gång kom ett halvt dussin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free