- Project Runeberg -  Järnhälen /
316

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Chicagokommunen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brandsprutor, som tydligen voro på återväg ifrån en
eldsvåda. En officer i en av automobilerna skrek en
fråga till brandsläckningsmanskapet och vi hörde
svaret: »Finns inget vatten! De ha sprängt
ledningarna.»

»Vi ha således förhindrat vattentillförseln», sade
Hartman livligt. »Och om vi ha gjort allt detta under
ett förhastat, isolerat och förtidigt upprorsförsök,
vad ska’ vi inte då kunna göra under en gemensam och
fullmogen revolution över hela landet?»

Officern som hade riktat frågan till
brandsläckningsmanskapet, susade vidare med sin bil. Plötsligt
hördes en bedövande knall. Maskinen med dess levande
last slungades upp i ett moln av rök och föll ner igen
som en massa spillror jämte lemlästade lik.

Hartman jublade. »Bra gjort! Bra gjort!»
upprepade han oupphörligt i viskande ton. »Proletariatet
får nog en läxa i dag, men det ger också en i utbyte.»

Polis rusade till platsen från alla håll. Och en
nyanländ patrullautomobil hade stannat. Jag var alldeles
yr i huvudet. Det plötsliga i vad som händt var
överväldigande. Hur hade det gått till? Det visste
jag icke, och ändå hade det händt alldeles framför
mina ögon. Jag var till den grad förvirrad, att jag
knappast märkte att vi anhöllos av polisen. Plötsligt
upptäckte jag att en av polismännen stod färdig att
skjuta ned Hartman. Men Hartman var kallblodig
och gav rätt lösen. Jag såg den höjda revolvern sjunka
och hörde polismannens missnöjda grymtande. Han
var mycket uppretad och svor över hela den hemliga
polistjänsten. Den var ständigt i vägen, förklarade
han — och Hartman gav honom svar på tal och sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free