- Project Runeberg -  Järnhälen /
317

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Chicagokommunen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med lämplig stolthet över sin befattning, att den andra
polisen alltid bar sig drumligt åt.

I nästa ögonblick visste jag hur det hade gått till.
En hel grupp människor hade samlats omkring
spillrorna, och två karlar lyfte just upp den sårade
officern för att bära honom till den andra automobilen.
Men så tycktes alla bli gripna av panik och flydde åt
skilda håll, rusade sin väg i vild förskräckelse, sedan
de hade släppt den sårade ned på gatan, där han
blev liggande. Den svärjande polismannen sprang, och
Hartman och jag sprungo också utan att veta varför,
besatta av samma blinda fasa för att stanna just på
denna plats.

Ingenting mera hände där, men allt fick sin
förklaring. De flyende kommo sakta larvande tillbaka,
men under tiden höllo de sina ögon oroligt fästade på
de med många fönster försedda höga byggnaderna på
ömse sidor om gatan, som reste sig likt branta
klippmurar. Från ett av dessa otaliga fönster hade
bomben slungats, men från vilket? Det kom ingen mera
bomb, men man hade fruktat för flera.

Vi tittade fundersamt upp mot fönstren. Från
vilket som helst av dem kunde döden komma.
Vartenda hus kunde användas som bakhåll. Detta var
krigföring i modärna jungler — i en stor stad. Varje
gata var en hålväg, varje byggnad ett berg. Vi hade
icke förändrat oss mycket från den primitiva
människans ståndpunkt, trots krigsautomobilerna som
susade förbi.

Vi vände om ett hörn och träffade på en kvinna som
låg i en blodpöl på gatan. Hartman lutade sig ned
och undersökte henne. Jag kände mig nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free