- Project Runeberg -  Järnhälen /
326

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Avgrundens folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hördes kulsprutornas ständiga skrällar och gevärens
smattrande. Först kunde jag icke uppfatta någonting
alls. Folk föll omkring mig till höger och vänster.
Kvinnan framför mig sjönk ihop och föll till marken
med händerna krampaktigt knäppta över magen.
En man låg i dödsryckningar tätt framför mina fötter.

Plötsligt slog mig den tanken att vi befunno oss i
spetsen för kolonnen. En halvmilslång sträcka av
den var försvunnen — hur och var fick jag aldrig veta.
Ännu i denna dag har jag ingen kunskap om vad som
blev av denna långa sträcka mänsklighet — antingen
den sopades bort av något ohyggligt krigsredskap eller
om den skingrades och tillintetgjordes bit för bit eller
kom undan. Men där voro vi emellertid i spetsen för
kolonnen i stället för midt i densamma, och vi skulle
kanske sopas ut ur tillvaron genom en skur av vinande
bly.

Så snart döden hade gjort trängseln mindre, förde
Garthwaite — som fortfarande höll mig i armen — en
hop av de kvarlevande in i den stora portgången till
en affärslokal. Här i bakgrunden klämdes vi av den
pustande och flämtande människomassan in mot
dörrarna. En god stund förblevo vi i detta läge utan att
någon förändring inträffade.

»Jo, nu har jag gjort det bra», klagade Garthwaite
för mig. »Jag har ju fört er i en riktig fälla. Ute på
gatan hade vi någon möjlighet att komma undan,
men här finns det inga utsikter alls. Nu är allt förbi
utom att ropa: leve revolutionen!»

Och vad han väntade började i detsamma.
Soldaterna slaktade utan pardon. I början pressades vi
hårdt av den tillbakavikande massan, men allt efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free