- Project Runeberg -  Järnhälen /
327

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Avgrundens folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som mördandet pågick blev trycket mindre. De döda
och döende föllo och lämnade plats. Garthwaite satte
sin mun intill mitt öra och skrek någonting, men i det
fruktansvärda larmet kunde jag icke höra vad han
sade. Han väntade icke på att bli förstådd, utan grep
tag i mig och ryckte omkull mig. Sedan drog han
en döende kvinna över mig, och knuffande och
skuffande kröp han sedan in bredvid mig och delvis över
mig, så att jag låg skyddad av honom och den döende
kvinnan. En massa döda och döende började hopas
ovanpå oss, och över denna hög kravlade stönande
de som ännu levde. Men detta upphörde snart och
ett slags halvstillhet lade sig över det hela, då och då
störd av stönande jämmer och brutna ljud från dem
som höllo på att kvävas.

Jag skulle ha blivit ihjälklämd om icke Garthwaite
hade varit. I alla händelser föreföll det ofattligt,
att jag förmådde bära den tyngd som tryckte mig
och ändå leva. Den enda känsla jag erfor — utom
smärtan — var en stor nyfikenhet. Hur skulle det
sluta? Hur skulle det bli att dö? På detta sätt fick
jag mitt blodsdop i slaktarstaden. Förut hade döden
varit ett problem för mig, men efter detta har den
alltid varit ett enkelt faktum som icke har någon
vidare betydelse. Döden är ju så lätt.

Men soldaterna nöjde sig icke med vad de hade
uträttat. De begåvo sig in i portgången, dödade de
sårade och uppsökte de osårade som i likhet med oss
låtsade vara döda. Jag kommer särskilt ihåg en
man, som de drogo ut ur en hög och som tiggde och
bad jämmerligt för sitt liv tills han tystades med ett
par revolverskott. Så var där också en kvinna som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free