Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Avgrundens folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sköt på dem från en annan hög, fräsande av ilska.
Hon sköt sex skott innan de hunno ta hennes liv, men
vad hon gjorde för skada med sitt skjutande kunde vi
icke utröna. Vi kunde endast följa dessa tragiska
scener efter ljudet. De upprepades med ganska korta
mellanstunder och avslutades alltid med revolverskott.
Under mellanstunderna hörde vi soldaternas prat och
svordomar, medan de genomsökte likhögarna,
påskyndade av sina officerare.
Slutligen kommo de också och började genomsnoka
vår hög, och vi kände trycket minskas allt efter som
de drogo undan döda och sårade. Garthwaite begynte
nu att ropa signalerna. Först hörde de honom icke.
Men så höjde han rösten.
»Hör på det!» hörde vi en soldat säga. Och sedan
ljöd en officers skarpa stämma: »Stopp där! Far
fram försiktigt!»
Å, det första andetaget luft då vi blevo framdragna!
Garthwaite tog ordet först, men jag måste också undergå
ett kort förhör för att bevisa att jag var i Järnhälens
tjänst.
»Tillhör hemliga polisen — mycket riktigt, ja»,
bekräftade officern — en skägglös ung spoling,
tydligen ättling av någon förnämlig oligarkfamilj.
»Det är ett helvetes göra», klagade Garthwaite.
»Jag tänker försöka få avsked och gå in i armén. Ni
ha det mycket bättre.»
»Nå, det tycks ni ha ärligt förtjänat», svarade den
unge officern. »Jag har en smula inflytande och skall
försöka få det ordnat som ni önskar. Jag kan ju säga
dem hur jag fann er här.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
