- Project Runeberg -  Järnhälen /
335

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Avgrundens folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de tätt packade soldaterna rakt nedanför sig. Då
blev det en massaker från motsatta hållet.

Utan något förebud regnade en hel skur av bomber
ned från byggnadens tak. Automobilerna splittrades
i stycken och likaså många av soldaterna. Vi och de
övriga kvarlevande rusade därifrån i vild flykt. Ett
stycke nedåt gatan gavs eld mot oss från en annan
byggnad. Liksom soldaterna hade täckt marken med
döda slavar blev det nu deras tur att själva täcka den.
Det såg ut som om både Garthwaite och jag buro
förtrollade rustningar. Alldeles som vi hade gjort förut
sökte vi även nu skydd i en portgång. Men denna
gång ville Garthwaite icke göra sig skyldig till bristande
vaksamhet. När bombernas larm började dö bort,
tittade han utåt gatan.

»Mobben kommer igen!» ropade han till mig. »Vi
måste laga att vi komma ifrån det här.»

Vi flydde hand i hand nedåt den blodsköljda
stenläggningen, halkande och glidande, för att nå hörnet.
Nere på tvärgatan sågo vi några springande soldater.
Ingenting hände dem. Vägen var klar. Så stannade
vi ett ögonblick och sågo oss om. Mobben kom
långsamt tågande. Den var upptagen av att väpna sig
med de fallnas gevär och döda de sårade. Vi sågo
den unge officerns slut. Han reste sig mödosamt på
armbågen och sköt av sin pistol.

»Där går min utsikt till befordran om intet», sade
Garthwaite skrattande, då en kvinna rusade på den
sårade officern med en lyftad slaktarkniv. »Kom
med! Det bär av åt orätt håll, men på ett eller annat
sätt måste vi väl komma ut.»

Och vi flydde åt öster genom de lugna gatorna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free