- Project Runeberg -  Järnhälen /
336

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Avgrundens folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beredda på att någonting skulle hända vid varje
tvärgata. Söderut steg röken från en kolossal brand mot
skyn, och vi visste att det var den stora ghetton som
brann. Slutligen sjönk jag ned på trottoaren. Jag
var totalt utmattad och kunde icke gå längre. Jag
hade fullt med skråmor och sår, och det värkte i hela
min kropp, men jag kunde icke låta bli att dra på
munnen åt Garthwaite som rullade en cigarett och
sade:

»Jag vet att jag bär mig åt som en äkta krake i
fråga om att rädda er, men jag begriper rakt inte hur
man skall kunna reda sig i den här situationen. Det
är en riktig röra alltsammans. För var gång vi
försöka bryta oss ut händer någonting och vi bli drivna
tillbaka. Vi ha inte kommit längre än ett par kvarter
från den här portgången, där jag fick er med mig ut.
Vänner och fiender ä’ blandade om varandra. Det
är ett riktigt kaos. Man kan aldrig veta vem som finns
i de här fördömda byggnaderna. Försöker man leta
ut det, så har man rätt som det är en bomb i skallen
på sig. Försöker man vandra fredligt sin väg framåt,
så råkar man rakt in i en folkmassa och blir ihjälskjuten
av kulsprutor, eller också blandar man sig med
soldaterna och får döden sig tillskickad från något tak av
ens egna kamrater. Och till råga på allt kommer
också mobben och vill döda en.»

Han skakade på huvudet med bedrövad uppsyn,
tände cigaretten och satte sig bredvid mig.

»Och jag är så hungrig att jag skulle kunna äta
småsten», tillade han.

I nästa ögonblick var han på fötter igen och ute på
gatan, där han grävde upp en av stenarna. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free