Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rus och varjag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gång på gång möta vi ordet varjag i gamla ryska
skrifter, såväl i bylinorna som i krönikorna. Varjazjko more,
”det varjagiska havet”, är en vanlig benämning på
Östersjön. I en handskrift av det 11:te årh. kallas Harald
”konung av Varangia”. Jaropolk Svjatoslavitj’ page hette
Varjazko. Ja, till och med den grotta vid Kiev, i vilken den
helige Antonius dvaldes, kallades den varjagiska. Detta
kom sig förmodligen av den i en handskrift från det
15:de årh. upptecknade legenden, att en varjag vid namn
Simeon, son till Afrikan, på resa över det varjagiska havet
skådat ett tempel i molnen och till tack för sin lyckliga
framkomst skänkt en summa pängar till Grottekyrkans
grundande.
På alla områden märktes det varjagiska inflytandet
i det späda Ryssland. Dessa varjager voro ett
statsbildande element; det var mäktiga personligheter, som genom
sina resor och en viss bildning höjde sig över det stora
flertalet. De blevo furstarnas rådgivare, utnämndes till
ståthållare och beklädde ämbeten vid domstolarna. Som
druzjina bildade de den furstliga livvakten, och var och
en av dem hade i årlig sold 200 griven (1 griven
representerade ett penningvärde av 10 rubel). De orter, där
dessa varjager slogo sig ner (Novgorod, Kiev, Turov,
Rogvolodovo m. fl.), voro visserligen bebodda redan före
varjagernas ankomst, men först genom dem blevo de
verkliga statssamhällen, ty ”där hade ju icke funnits
ordning”.
Framför allt verkade varjagerna kulturellt som
erövrare, och genom sina krigiska färder befordrade de även
den fredliga samfärdseln. Det var kulturhistoriska
moment av betydelse, då Oleg på den gyllene porten i
Tsarigrad hängde upp sin nordiska sköld, och då ”tio tusen”
varjagiska fartyg över Svarta havet sökte sig väg till Sundet
mellan de båda världsdelarna. När Jaroslav år 1035
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
